Gud i vardagen

Gud i vardagen... hur stor plats ger vi honom? Mycket? Lite? Det är förstås olika mellan individer men jag skulle nog våga säga(utan att dra alla över en kant) att vi ger honom nog inte den tid vi borde, eller den tid vi vill. Hur mycket tid ger du honom? Jag kan ju bara säga att jag ger honom på tok för lite tid, även om jag känner att de blir bättre och bättre ju mer jag försöker.

Varför bör vi då ge honom tid i vardagen? Räcker det inte med att vi går på söndagsmöten, konferenser och andra möten och prisar honom där? Absolut inte, speciellt inte när han vill vara vår bästa vän och verkligen försöker ta kontakt med oss hela tiden? Om vi ser på det från synvinkel på vem han egentligen är, så borde våra liv bestå av att ära och prisa honom för den han är och för vad han gjort. Även om ni förmodligen hört historien tusen gånger om hur han offrade sin ende son, för att vi skulle få en ny chans. Tänk dig själv att du skulle döda din egen son/dotter (eller nära vän för er som inte har son/dotter) för att den som bestulit dig på allt du äger?

Det är precis det Gud gjorde för DIG, fast några gånger värre och större. Även fast ja tänker på det och vet va som hände, kan jag inte förstå hur otroligt smärtsamt de måste ha varit. Han offrar det bästa han har för något som svikit, smutskastat och inte gjort sig värt det. Vi är inte ens nära värdiga att ta emot hans kärlek, ändå kan vi sällan prioritera bort tid från vår dator/tv eller vad som vi väljer att prioritera före.

Saken är den att, han söker kontakt med dig och mig hela tiden och vill vara vår bästa vän helt enkelt. Kanske låter lite skumt att en person vi inte kan se vill vara vår bästa vän, låter kanske lite schizo men. Jag är övertygad om att han finns och verkligen vill ha en relation till oss

Om vi nu (som säkert många vill) vill ha en relation med den här måste vi prioritera tid och umgås med honom. Vi måste läsa Bibeln för att få veta saker om honom och för hur han vill att vi ska leva, för tror vi på denne Gud och tror att han är världens skapare och vi vill gå efter hans väg.... måste vi ju veta hur vi ska gå efter vägen? Läser vi inte bibeln, famlar vi ju runt i det mörka. Läser vi bibeln lär vi oss inte bara hur vi ska gå, vi arbetar även fram en relation till vår ledsagare.

Sen är bönen otroligt viktig, vårt snack till Gud helt enkelt. Vi ska kunna prata med honom som vi pratar med en vän här i verkliga livet. Man behöver inte be några böner med extremt komplicerade ord så Gud ska se hur bra vi är på att använda vårt språk. Utan som med en helt vanlig vän. Sen en sak som jag är otroligt dålig på, och som jag tror vi alla är mer eller mindre inte så bra på är att... LYSSNA på Gud. Tänk dig själv in i det, du har en vän som du bara pratar om sig själv hela tiden och sånt den vill, du försöker att få fram något viktigt till den personen men det går inte eftersom han/hon inte lyssnar. Hur skoj är det?

Hur hör vi då Gud prata? Vi tränar oss att höra hans röst, jag tror han pratar till oss genom våra tankar, det är så jag har upplevt det då han har pratat till mig. Vissa pratar han till i drömmar, andra genom olika syner eller ibland kanske du hör en klar röst i huvudet. Men jag tror att han talar till oss alla genom våra tankar. Sen kanske det är svårt till en början att skilja på vilka tankar som är våra och vilka som är från Gud. Finns ett enkelt sätt att ta reda på det, Prova! Känns de kanske för stort att prova direkt så be till gud och fråga om det är rätt, ofta om tanken finns kvar länge och du inte riktigt kan släppa den, brukar de va ett gott tecken ;)

Sen, spegla tanken mot bibeln. Om du får en tanke om att du ska gå och säga åt en person att han är dum i huvet, kan du ganska lätt inse att de är en egen tanke. Testa saker mot Bibeln, be om saken osv.

Gud vill ha en relation med oss, men är vi redo att ha en relation till honom? Det finns som inget mellanting, antingen kör man eller så skiter man i det! Men Gud finns alltid där för en, allt hänger på om vi accepterar honom som vän eller inte.

God bless